God Jul!

Vi @Glesbygden önskar er alla en:

Tack!

Jag har försökt vara duktig att skriva upp alla som välkomnat vår lilla son till världen, men om jag nu mot förmodan skulle glömt någon så kommer här ett tack i digitalt format.

Övriga har redan fått det i blevlådan.

Djurliv

Att bo i glesbygd innebär nära kontakt med naturen och ofta även flera av alla de djur som vistas i den. Ni som följt mig ett tag har bland annat sett björnar, älgar och olika sorters fåglar. Här kommer några glimtar från storebrors senaste kontaker med mer eller mindre vilda djur hemma på gården. TV och dator i all ära men att se och uppleva i verkliga livet är bra mycket bättre.

Renar som mellanlandat på vår gård under sin vandring "utet"

En titt genom fönstret på en större sorts fågel som besöker fågelbordet.

 

 

Storebror fick också en liten försmak på att naturen kan vara ganska grym. En domherrehona flög in i fösterrutan mitt framför honom på altanen. Storebror kom förtvivlat springande med lilla pippin i ett omsorgsfullt grepp "mamma mamma!". Näbben var blodig. "Den är tyvärr död" svarade jag och möttes av storebrors sorgliga blick. "Vi kan begrava den" föreslog jag.

 

Vi lindade in den i ett stycke hö och begravde pippin i en liten grotta i stenröset bredvid grillplatsen. Vi lade ävan en sten för hålet. "Som Jesus" sa storebror. Vi var dock rörande överens om att denna sten inte skulle flytta sig från hålet utan förbli en stilla gravplats för en av de små pippifåglarna från Guds härliga natur. Det blev en ganska fin stund och ett förtroligt samtal om djupare ting.

 

Rajd

Till storebrors stora förtjusning arbetade våra vänner med renarna i närheten. Far och son åkte dit.
"Mamma, man ropar såhär - hoj hoj hoj. Då spring renarna."

Helikoptern hovrade ovanför trädtopparna. Gissa om någon var uppspelt och hade massor att berätta när han kom hem. "...åsså lät den såhär - wio wio wio. Då sprang renarna."