Tidevarv komma

Jag har nu skickat iväg storebror med bussen till dagis. Chauffören är snäll nog att köra honom ända fram till grinden. Det finns många fördelar med att bo i en liten glesbygdskommun. Vi känner till varandra och hittar en lösning på det mesta.

Jag sitter och njuter av en kopp kaffe i morgonsolen ute på vår altan och kan inte låta bli att tänka på att dagen jag skickar iväg mitt första barn till skolan, kommer allt närmare och mycket fortare än jag önskar. Han ska ju alltid vara mammas lilla kille. Eller samtidigt är det väl både och. Jag vill ju inte vara kvar i småbarnstiden i all evighet heller. Det finns ju en viss frihet och frigörelse i att de börjar klara mer själva också. Det är ju så det ska vara.

Mitt beslut att inte tacka ja till det fina jobberbjudandet jag fick känns helt rätt, även om det kanske inte kommer åter. Jag som absolut inte tänkt hamna i någon "kvinnofälla" väljer självklart, helt naturligt och av egen fri vilja att sätta barnen först och investera tiden på dem nu när de är små. Jag tycker om att jobba och längtar många gånger efter att få göra rätt för mig nu när jag går här hemma osminkad och klädd i underställ dagarna i ända, men barnen är bara små en gång och jobba mina timmar hinner jag nog göra sedan ändå.

På tal om storebror så har han blivit en riktig linslus och visats på bild i Jaktjournalens Rovdjurskampanj ett par gånger. Han är riktigt stolt över alla mårdar som han och farbrodern lyckats fånga.

Ja, det är inte bara storebror som blivit linslus. Äpplet faller väl inte så långt från trädet, eller hur man nu brukar säga. Mamma och Gira är också i senaste numret av Jaktjournalen. Om man tänker på hur många vi är som bor här så är det procentuellt sett en stor andel glesbygdare i JJ nr 6 2013 :-)

Hejhopp!

Även om jag inte skriver så många inlägg här så rullar livet vidare @glesbyden. Det rullar väl på som allra mest när inläggen lyser med sin frånvaro. Vårvintern, den femte årstiden, är förbi för detta år och vi har varit ute och njutit allt vad vi orkat och hunnit med.

Många saker har hänt inom alla områden, både roliga och mindre roliga. Ett tag var det så många måsten att det bara snurrade i skallen och inget blev något vettigt. Jag fick lägga allt åt sidan och helt enkelt börja beta av och ta en sak i taget. Trots att en hel del återstår så har jag bockat av så pass att det börjar bli lite mer utrymme och tankarna får möjlighet att vara mer fria.

Storebror har lärt sig att cykla utan stödhjul och tar nu cykeln vart än han ska. Att bromsa och titta bak hur långt streck det blev i gruset måste vara en nedärvd egenskap hos pojkar.

 

Lillebror har nu hunnit bli 10 månader och besitter en stor upptäckarlust och är väldigt fysiskt aktiv. Det blir ett antal blåmärken. Jag gissar att han kommer att gå runt året. Han är väldigt godmodig som person och bjuder oss på många leenden.

 



 

 

 

Ungefär såhär ser vårt liv ut just nu. Båda gossarna leker för fullt medan man själv förbereder och plockar undan efter måltider samtidigt som man tröstar och snyter näsor. Visst vore det enklast att ha hundarna i hundgården dagarna i ända, men tjurig som jag är vill jag att de ska vara med oss övriga flockmedlemmar utan att leka och busa hela tiden.

 

 



 

Bilden nedan biskriver ganska bra de prioriteringar och rationaliseringar man tvingas göra nu under småbarnstiden då dygnets timmar fyllts med så mycket mer. Jag vet inte hur många gånger jag försökt hitta rätt lock till rätt burk??? Det slutar alltid med att jag blir irriterad att den enkla lilla syssla som att lägga kakor eller matrester i en plastburk blir så omständig och tar så lång tid. En dag kom jag på att märka rätt lock och rätt burk med hjälp av att rita samma figur på burken som på locket. Nu gruvar jag mig inte längre för att öppna burkskåpet :-)

 

 



Intensivt

...har det varit senaste perioden. Att vara hemma och föräldraledig är allt annat än lugnt och skönt, speciellt när mina stackars söner har en mor som ska hitta på och göra en massa hela tiden.

Fjällbjörkarna såg nästan ut som blommande äppelträd en av dagarna

Det har varit mycket hund och jakt. Tack vare att mina älskade svärföräldrar varit med barnen så har jag kunnat få flera dagar på fjället. Det har varit en ovanligt kall vårvinterjakt, faktiskt snudd på att det inte varit njutbart. Knasig som man är så åker man ändå, bränner stora mängder energi och tycker det på något förunderligt sätt är roligt. Vi har hittat ok med fågel på de nya och gamla områden vi besökt. Alfa har fått känna på fåglar och Gira har levererat som vanligt.

Barnen har varit krassliga, sover dåligt och vaknar alldeles för tidigt. Det behövs inte så många nätter
så börjar man bli lite sur och grinig med mer tröga tankar än vanligt. I det tillståndet behövs det inga stora baciller för att man ska insjukna. Till helgen har min egen kennel träff långt ner i Sverige och jag hoppas innerligt att jag ska kunna hålla mig frisk till efter den. Peppar peppar, men än så går det bra...

Idag är det den 20 mars och med det är det på dagen 16 år sedan jag fann mitt hjärta.
Kärlek!

Vinterpromenad @ Glesbygden

Satt och lekte med lite bilder som jag och storebror tog på en av alla våra promenader.
Det var ganska kul och alltid får man lära sig något nytt. Uppladdningar till Youtube tycker jag dock aldrig ge någon större skärpa på bilderna/filmerna, men det är bättre än inget :-)

Lägg nu undan det du håller på med en stund, starta klippet och häng med mig och storebror på vår fridsamma vinterpromenad @ glesbygden.

Trevlig helg!

Rovdjurskampanj

Storebror med farbrodern i spetsen jobbar vidare med att ge de små matvilten i närområdet lite bättre förutsättningar. De gör ett fantastiskt jobb och har fångat hela 17 (!) mårdar, ett par minkar och skjutit ett antal fåglar. På bilden nedan finns inte de senaste mårdarna med.

Det är gott om mård i år och jag vågar knappt tänka på hur gråfågelföryngringen kommer att se ut i de områden där man inte tar ner antalet mårdjur. Vår trakt är predatorstarkt som det är och utan fällfångsten skulle jag nog inte ha några fåglar att jaga överhuvudtaget. Stor eloge till farbrodern och alla andra som gör sitt för att hålla nere rovdjursbeståndet.

Den största av dem kan vi dock tyvärr inte göra så mycket åt och de som bestämmer verkar inte inse verkligheten när man nu se mer spår av dem i skogen än efter matfåglarna.  Man kan ju undra vilken som är mest sällsynt??? Det är tragiskt och väldigt märkligt när man på samma fjäll kan ha en myndighet som skjuter "gulon" från helikopter och en annan som med kikare sitter och bevakar dem så att inte en enda ska gå "till spillo". Tänk att en smal liten landsgräns mellan Norge och Svergie kan ge så stor skillnad i förhållningssätt och en helt annan begränsning där man även värnar om de små djuren. Vi i Sverige verkar leva efter "störst går först".

Kottar

Nu har lillebror passerat halvåret och utvecklats till ett riktigt charmtroll. <3

 

 

Kan man vara mer rik? 

 

Julefrid i juletid

Här kommer en liten summering från julen 2012. Det blev en fin jul men många nära och kära. En sak är säker, denna årstid är SÅ mycket roligare nu när man har egna barn. Julen är verkligen barnens högtid. Jag tycker själv det är rätt så trevligt att titta på julkalendern, pyssla, göra julgodis och mysa med tända ljus. Allt detta är lite mer legitimt att göra nu när man kan säga att "vi gör det för barnens skull" :-)

 

Som vanligt är det en del ätbart som ska lagas och bakas inför julen. Eftersom vi var många kockar denna jul så valde vi att dela på bördan. Här är några av mina uppdrag.

 



 

 

Mycket pepparkakspyssel blev det också:

 

Storebror skulle baka pepparkakor med mamma och har blivit riktigt duktig på att kavla, stansa och lägga på plåten. Insperation saknas inte vill jag lova när han efter att stansat ut en vanlig pepparkaksgubbe saknade vissa kroppsdelar och själv såg till att komplettera. Hips vips var hela glesbygdsfamiljen på bakplåten.



 

Köpt pepparkaksdeg och halvfärdiga pepparkakshus är min melodi. Då räcker vår ork och insperation till det som är roligt och ger resultat. Nedan så utövades lite uppesittarpyssel tillsammans med kusinerna. Köpta pepparkakshjärtan med hål, strössel i olika former, färdigköpt kristyr i olika fäger och godissnören gjorde att många fina pepparkakshjärtan prydde hemmet under julhelgen. Att de sedan var goda gjorde väl inte saken sämre.

 



 

 

 

Storebror är världens bästa på att vara ute och leka. Man behöver bara se till att hålla magen glad så den inte hinner bli för ledsen av allt bus. Allt annat fixar han själv. Inne försöker vi hitta på saker att göra med händerna istället för med fötterna. Jag ritade konturen av en julgran som han fick färglägga och jag måste säga att den färgglada målning han kom med var så fin att jag ramade in den så den fick hänga på väggen hela julen. Kolla in bollarna och stjärnan:)

Storebror deltog i sitt första luciatåg på dagis. Det var så roligt att beskåda alla beundrande föräldrar och nervösa barn. Jag ska erkänna att jag knappt tittade på något annat barn än mitt eget och tårarna vattnades när jag stolt fick se min kära son sjunga välkända julsånger samtidigt som han pirrigt kramade bollen på tomteluvan.  Älskade duktiga barn <3

 

 

Lillebror har också varit på julmys både på Svenska Kyrkans fina babysång och hemma hos mammor till jämnåriga kottar. 

 

 

Han har även börjat smaka på annan mat än mammas. Det har gått jättebra och är i stort sett helt avvänjd. Favoriten är fisk och potatis med mosade äpplen till efterrätt. 

 

 

 

Det är alltid lite osäkert vid vilken kyla man ska ta med små kottar ut och hur man ska klä dem för att de inte ska bli för varm eller för kall. Gränsen för att sova ute i vagnen har vi satt vid -25. Precis som storebror gjorde tar han en liten lur på förmiddagen och ett längre pass på drygt tre timmar på eftermiddagen. Ibland är han vaken och vill hjälpa till med påklädningen och ibland hinner han somna innan man kommit halvvägs.

 

 

Insåg på denna bild att det finns ett visst djurtema i garderoben :-)

 

Det blev ett litet sidospår. Åter till julen... 



 

Det finns en stor fälla i detta med julen känner jag. Traditioner skapas lätt och de anammas fortare än man själv hinner inse. Rätt vad det är har julefriden överskuggats av julestress. Tiden är knapp, mycket ska fixas och för varje år är det både gamla och nya göromål som ska hinnas med. Traditioner har tydligen väldigt lätt för att komma och mycket svårt för att gå.

 

Det går att grilla "mallows" även vid -35



 

Under julhelgen hade vi mellan 30 och 35 grader kallt i flera dagar. Sträng kyla, många personer och små ytor gör väl tillvaron smått understimulerad. Vi försökte vara ute mång korta stunder för att få utlopp för den mest överflödiga energin. Vår anlagda och omsorgsfullt skottade hockeyplan var en bra plats för ändamålet och fick både ett och annat besök. Storebror stod på skridskor för första gången.

 

 

 

Mycket stillasittande tid gav mig utrymme att fundera över och reflektera kring det här med julefrid och varför vi firar jul. Varför har vi tomte egentligen? Var ligger nyttan eller glädjen i att skrämma små barn med denna otäckt maskerade figur som frågar om det finns några snälla barn? Tror det är få barn som inte blivit skrämd av tomten. Det verkar vara som värst vid två års ålder. Vid närmare tre och fyra års ålder tycks rädslan överskuggas av spänningnen och förväntan inför alla julklappar. 

 

 

Just det, ALLA julklappar. Vad är det vi vill lära våra barn med alla dessa julklappar? Om det vore en handfull som de kunde glädjas åt och kanske framförallt komma ihåg vem de fick dem ifrån. Många gånger verkar det tyvärr vara mängden som räknas, inte innehållet eller tanken bakom. Det rivs och slits och barnen är uppspelta och yr av glädje. Föräldrarna hinner inte med och har ingen aning om vem som gav vad utan tackar generellt alla (för barnens räkning) för de fina julklapparna. Ingen nämnd och ingen glömd.

 

Då kan vi lika gärna gå över i detta frosseri av mat, kakor och godis. Varför ska det vara så mycket av allt? Varför ska man äta minst tre gånger mer än man brukar så det slutar med att man mår illa och inte vet hur man ska orka vara vaken och någorlunda trevlig tills det är ok att gå och lägga sig eller i värsta fall till sist kräkas ut allt på toaletten. 

 



 

Jag kan inte låta bli att känna att vi tappat bort kärnan till julen och kommit en bra bit från en sann julefrid. Jag förstår inte varför vi tycker det är kul med allt julstök som först kämpas med att hinnas få i ordning innan julafton och sedan ska kastas ut innan tjugonda knut? Kärnan till julen ser olika ut för olika personer, religoner och kulturer, men för mig så handlar den om julevangeliet och firas till minne av jesu födelse.

 

Min önskan inför nästa jul är en sann julefrid bestående av umgänge med familjen utan måsten och frosseri. Jag ägnar gärna tiden till diverse jultraditioner så länge de görs av lust och glädje och inte naggar på friden eller tiden med mina barn. Det är inte lätt att stå emot det komersiella tryck som finns, det som förväntas av oss och påverkar oss mer än vi tror och kanske vill acceptera.

 

...för mycket av det goda smakar inte alltid gott.

  

God fortsättning

...på er alla.

Här har saker och ting återvänt till vardagen efter en välbehövlig viloperiod under jul- och nyårsmyset. Som ni säkert märkt så tog jag mig friheten till en månads uppehåll vad gäller bloggandet. Nyttigt! En sann julefrid har rått i glesbygden. Några glimtar av den tänkte jag bjuda på i ett senare inlägg.

Ljuset börjar återvända och trots bitande kyla så känner man att man håller på att tina fram till både kropp och själ. Jag är i full färd med att planera in årets hundaktiviteter och undrar som vanligt hur jag ska hinna med allt som jag vill och upplever att åren alltid har för få månader.





I helgen har det varit ett slående vackert vinterlandskap, men tyvärr mellan 20 och 25 grader kallt. Det är svårt att vara ute en längre stund med två små kottar utan att de börjar frysa för mycket. Eftersom vi är utemänniskor och inte mår så bra utan vår dagliga dos av uteaktiviteter så åkte maken upp på höglandet med en termometer i fickan. Till vår stor glädje visade den endast 5 grader. Hela 20 graders skillnad! Tänk om det kunde vara lika stor skillnad på sommaren så man kunde välja om man ville befinna sig i den svala svenska sommaren eller i lite mer exotisk hetta.

Här kommer lite bilder från gårdagens energikick i form av sol, tvåtakt, eldrök och vildmark:

Storebror i sin nya hjälm. Mäkta stolt!

Lillebror sitter varmt och tryggt i bilstol i farfars pulka

Pappa drar gärna några varv extra med skotern

Storebror drar också gärna några varv extra med sin "skoter" och kör fast hela tiden och lägger in backen "pip pip pip"

Toast är en av utflykternas favorit året om 

Grantopparna har det tufft och bugar sig ansträngande mot solen. De längtar nog efter våren

Snön glittrade och vid en närmare titt så bestod den av många vackra kristaller

Otroligt fint!

Väl hemma igen var vi frusna och tappade upp ett värmande bad

Plättar med jordgubbssylt på det och dagen var fulländad