Hej Gunnar!

Vi har blivit fler och välkomnar Björn Gunnar Holmberg in i famljen.

Säg "hej" till Gunnar!

Hans liv är ganska likt lilla Ivars med kläd- och blöjbyten, men han kan redan sitta i stol och bära haklapp. (Ammas inte, tack och lov.)

Dessutom kan Gunnar stå i babysitter, som ni ser. Han är tidigt utvecklad den lilla krabaten! Unga vorstehn Alfa tycker att Gunnar beter sig lite märkligt ibland. Denna bild bjöd b la på ett fint ståndskall i sann jämthundmanér.

När Alfa får läge vill hon gärna umgås med Gunnar på tu man hand och hämtar honom till bädden. Där myser de med varandra på Alfas vis med tugg, slick och "ömsinta" skakningar. Jag kan meddela att storebror inte känner för att Alfa ska göra någon närmare bekantskap med HANS Gunnar.

Björn Gunnar Holmberg, döpt av storebror himself, förgyller vår tillvaro på många sätt och passar in rätt bra i vår björntäta trakt.

Dagens pyssel

Matti gjorde mamma till ett troll och sedan tvärt om. Efter det sprang vi ut och skrämde först pappa och sedan Kalle. Buuu!

Vardagsmat

Ja då tänker jag på min tillvaro och inte på det man stoppar i magen.

Igår var det en perfekt dag för skogsjakt med mjuk och halvsmält nysnö och trygga tjädrar. När man har äran att ha småbarn och vara föräldraledig kan man inte låta bli att bli sugen att kombinera denna "lediga" tid med lite jakt. När jag dock tänker lite längre och inser att om jag inte varit föräldraledig så hade jag jobbat, får man bara gilla läget att man inte kan jaga alla dagar vädret tillåter eller lusten är för stor.

Jag sköt bort de jaktsugna tankarna och beslutade mig för att åka ner till samhället och låta stora gossen leka av sig med komisarna på dagis och den mindre gossen lyssna på lite rytmer och toner på babysången. Efter det skulle vi lediga sorselemammor samlas hos en mamma och äta lunch ihop. Det skulle bli en dag som föräldraledig med stort F!

När jag äntligen fått in alla i bilen och kört en mil så kom jag på att mobilen låg kvar hemma. Äh, folk har ju klarat sig utan mobil förr så "ja ids int sno" tänkte jag. Men tänk om något skulle hända? Vi bofasta trängs ju inte längs skansnäsvägen direkt. "Jo ja jitt sno."

Ett par mil extra resväg skulle innebära sen ankomst till både dagis och sång. Gårdagens snöfall hade gjort den oplogade vägen "smått" moddig och innebar att man fick hålla "tungan i rätt mun" ;-) för att hålla sig på vägen. I en av alla skarpa kurvor kände jag hur det släppte. Tur man har fyrhjulsdrift och antisladd. Sedan kom ett ljud. Har det verkligen packat så mycket blötsnö i skärmen, minns jag att jag tänkte...för punktering på snöföre har jag då aldrig fått. Punktering!

Jahapp, då stod man där mitt i skogen med två otåliga gossar i var sin barnstol. Under den minst sagt lätta hundburen i skuffen fanns en ranglig domkraft och reservdäck som såg ut att passa bättre på en moppe. Nä, det blir att ta till nödnumret och kalla på förstärkning för både grej och tjej. "Bra kvinna reder sig själv" är ibland överskattat. Jag kör inte på något babydäck med två dyrbara skatter i bilen. Punkt!

Undra vad vi ska hitta på här i bilen under tjugo minuter till dess hjälpen anländer? Jag hann bara tänka tanken så var det problemet löst, i dubbel bemärkelse. Är det babyskydden eller blöjorna som är felkonstruerade eftersom de där lösa senapsbruna matresterna alltid antingen söker sig upp mot nacken eller ner mot den ena eller andra foten? Nu fick jag rappa på att sanera medan det fortfarande befann sig innanför kläderna. En dubbelbur i skuffen gav både bra arbetshöjd och oömt underlag. En hundbajspåse på det så var det mesta av det bästa säkrat från kontakt med omgivningen. Pjuh!

Nästan en timma senare var jag på macken och frågade vänligt om de kunde laga däcket under dagen. Killen tog en snabb titt, hittade hålet och tryckte formligen hela sin nyckelknippa genom hålet. "Hänna gå int laga. Du jitt köp e nytt däck." Det var bara att åka vidare till verkstaden och fråga lika vänligt. "Vi prov å hinn he unner dan, men lova int" 

Efter en snabb titt på klockan insåg jag "dem ha sjonge färdit på babysången". Lite yvigt småstressad ramlade jag in med andan i halsen hos de lunchande mammorna med skötväskan över axeln, bebisen i ena handen och den medköpta lunchsalladen i den andra och bubblade ur mig min fina mjukstart på dagen. "Du verkar ofta råka ut för sånt där" sa en av mammorna. Jag stannade upp en skund och tänkte efter och svarade med glimten i ögat:

- He ha du no rätt i, men sä få vi heller aller tråkigt i glesbygdn ;-)

Tur ja snodd!

Mamma pedagog

Ytterligare några bilder från en av våra utflykter. Denna var bara några meter från huset vid vår grillplats.

Pedagog som man är så fick storebror lära sig att man inte lägger på all ved på samma gång om man vill få det att brinna utan man börjar med lite näver och små pinnar. När dessa brinner ordentligt så kan man lägga på större klabbar. Man kan inte lägga veden för tätt och inte heller för glest. Granved ska man inte ha på fikaelden eftersom den sprätter och bränner hål på kläderna.

Han nickade förstående och sa "vad är näver mamma"?

"Det här som kommer från stammen på björken" sa jag

"Vad är stammen och vad är björken mamma?"

Hmm, insåg att vi kanske ska ta det från början. Vi gick en liten runda i skogen och pratade om och tittade på tall, gran, björk, barr, löv, bark och näver. Storebror lyssnade snällt, men sa tillslut "nu bränner vi, mamma och äter mallows" :-D

Sagt och gjort!

Grilla mashmallows är utflykternas höjdpunkt.

Matti vill oftast att vi äter tacos (toast) när vi är ute

Tacksamt...

...eller inte!

Grrrrrr

Mitt kära webbhotel one.com där jag har min domän har haft systemfel.
Nu när allt åter fungerar som det ska så har jag förlorat flera saker som jag gjort/skrivit/ändrat på min hemsida sedan i fredags. Det är inte lätt att skriva det man redan skrivit och släppt ur skallen. Det är inte heller kul att veta att några de få ostörda stunder som jag har över, där vissa läggs på hemsidan, nu varit helt bortkastade och desstutom kräver nya ostörda stunder för att göra om.

Är det något jag INTE gillar så är det att tvingas görs om sånt som jag redan strukit på göralistan.

Grrrrrr

Genus

Vissa saker måste bara vara genetiskt nedärvda hos pojkar

Höst

Många instämmer  nog att man inte har några problem med vad man ska hitta på under denna årstid. Frågan är snarare - vad ska man prioritera?

Eftersom det inte blir lika mycket jakt för mig som det brukar tänkte jag passa på att ta vara på det otroligt generösa skafferi som naturen erbjuder oss. Det är oss givet och fritt att ta del av, frågan är om vi ids lägga manken till. Nästan skamligt att man (läs jag) inte gör mer.


Knäppt nog så är det för de allra flesta enklare, bekvämare och framförallt mer ekonomiskt att köpa det man behöver. Tillskottet av lite övertid på jobbet fyller snabbt frysboxen med de lingon jag behöver på ett år. Lättsamt! Tyvärr missar vi själva poängen med att göra saker själv - tillfredsställelse och inte minst kunskapen. Därtill kommer även rekreationen av att vistas ute i Guds härliga natur.

Jag erkänner ganska snabbt att jag inte är den mest husliga kvinnan på jorden. Visst kan jag laga mat så vi får äta oss mätta, hålla hyfsat städat och ha ordning utimellan, men jag är inte i närheten av många hemmakära husfruar. Jag har alltid varit mer intresserad av att vara ute och ränna än inne och pyssla.

I höst tog jag för första gången reda på den begränsade mängd vinbär som våra buskar bjuder på. Buskarna står ju bara några meter från husknuten så det vore väl förgrymmat om de skulle bli fågelmat i år igen. Som tur var hade jag hjälp med plockningen.

 

 

Silduken som köptes in för några år sedan blev äntligen uppackad ur kartongen - vit och ren. Av saften gjorde vi svart- och rödvinbärsgelé som vi fyllde upp i burkar och frös in.

Farmoras gamla saftmaja hämtades från boa och var inte så svår att förstå sig på som vid första anblicken. Den gav några liter svartvinbärssaft.

Jag och Matti var lika nyfikna på det som skulle komma ut ur slangen.

Så typiskt mig, när jag väl är hushållig så drar jag igång både det ena och det andra samtidigt. Medan majan puttrade så kokade jag älgkött och gjorde en klar, god och värmande köttsoppa.

 

Inte nog med det. Av de röda vinbär som var kvar så gjorde vi en smarrig paj som efterrätt.
Pjuh! En hel huslig dag senare var jag helt slut och väntar nog ett bra tag innan jag lägger mödan till igen. Kanske är det där jag felar...

Sammanfattningsvis så är det precis som med hundar och jakt - man kan lära sig. Ett bra resultat ger ofta mersmak, men har man inte roligt under tiden så främjas inte heller inlärningen. Jag älskar att äta, men tycker inte alltid vägen till munnen är den allra roligaste. Även om jaktlyckan uteblivit så har jag ändå haft en härlig dag ute i det fria. Det är stor skillnad.

Undra hur många övertidstimmar det går på en hemmakock? :-)

Association

"Titta mamma en stjärt-rumpa-morot som brutit benet!"

Future

Nyklippt storebror som tittar på Tv för att sitta stilla.
Är det någon fler än mig som tycker denna bild är lite skum?
Är gossen verkligen bara tre år?



Tre år och stora karln

Alltid lär man sig något nytt

Tidigare inlägg i bloggen @glesbygden hittar ni här

Jag är trött de begränsade bloggar som mitt webbhotell one.com erbjuder. Därför har jag nu startat en blogg i blogger.com som ger mig lite mer möjligheter. Utseendet är just nu ganska likt den andra, men det kan jag ändra senare allt eftersom  jag lär mig blogger. Någon som vet hur man flyttar bloggnamnet (@Glesbygden) till höger? Jag vill inte ha den till vänster eftersom det inte passar in i bilden. Tacksam för hjälp!

Testar även att lägga in en bild som jag tog på en av mina skogsjaktsturer då jag tur nog hade med mig kameran.



Hökuggla tror jag den heter.