Det ska börjas i tid 1

Normalt brukar jag tycka att november är en månad som jag lika gärna hoppar över - mörk, kall och helt utan roliga aktiviteter. Nu däremot måste jag erkänna att denna månad hittills bjudit på mycket positivt både vad gäller göromål och väder.

Tanken var att vi i mitten på veckan skulle lägga ut nät under isen på Storvindeln. Väl på plats så upptäckte farbrodern att älven uppströms öppnat sig ännu mer sedan sist och det förutspådda blidvädret skulle nog inte bidra till tjockare is. Det behövs bara en stormig dag för att älven ska riva nedströms även om vi har is hos oss. Vi sköt upp det hela till senare.



Två viltvårdare med en kälke full med fällor

Storebror som älskar att följa med farbrodern på hans vildmarksäventyr hängde gärna med på den omprioriterade men i allra högsta grad nödvändiga vlitvården i form av mårdfällor. Själv följde jag endast med och satte ut första fällan. De andra två kämparna satte ut ett tiotal ytterligare under en liten tur på tre timmar.


 

Lockbete denna gång var en bit lever

 



   

Utsatt och gillrad

Eftersom det alltid är mycket att stå i som småbarnsförälder i glesbygden så gillar jag att "göra flera flugor på smällen". När jag liks körde några kilometer med skotern fick unga energifyllda vorstehn Alfa följa med och springa av sig lite på den lättsprungna isen. Det såg härligt ut!





Den äldre vorstehn Gira fick spara sin energi till nästa dags korta jakttur. Det blir bara ett kort tvåtimmars pass medan lillebror sover gott. Det skarpa skarföret gör också att det ganska snabbt ömmar i tassarna. Det är lite svårjagat och de fåglar som fortfarande sitter på marken lyfter gärna i god tid. Oavsett var de sitter så hittar Gira dem och en och annan lyckas inte undkomma min vinglande gevärspipa :-)

Men snart så har vi gjort bort skogsjakten för detta år. Sedan väntar den härliga vårjakten på fjället efter ripa. Längar!