Detta blir ett inlägg som jag inte tror får så många att vifta med intresseflagga, men turligt nog är det min blogg och här får jag ju skriva vad jag vill :-) Du som inte är skoterintresserad kan sluta läsa här.
Tanken var väl att jag redan nu skulle ha mitt nya vrålåk här på gården, men den inte helt ärliga Jokkmokksbon trodde nog att vi skulle vara helt blinda. Vi drog iväg hela familjen en onsdag em/kväll för att köpa en Ranger 49 -12 i nyskick. Priset, skick och allt det där var redan diskuterat så självklart hade vi med oss släpvagnen.
Väl framme så behagade mannen ifråga inte ens vara hemma utan frun fick göra så gott hon kunde. Elstarten fungerade inte för det första och sedan var det lite här och lite där som gav en annan känsla än vad bilderna och orden gett oss innan. När vi sedan kollade lite närmare så var hela noskonan intryckt och ena a-armen krokig. Det visade sig att skotern var sned och frun hade ingen aaa-ning om vad som kan ha hänt.
Så då var det bara att stoppa in båda barnen i bilen igen, pausa på ett pizzahak och styra kosan hemåt. Surt! Inte nog med det. Även föret var surt. Väderomslag till plusgrader med hällande regn på snöbelagd och kall vägbana innebar blixthalka och en maxhastighet på 40 km/h. Långsamt! Väl åter i Västerbotten så mötte vi åtminstone sandade vägar. Pjuh!
![]() |
| Bild från www.stenmarksmaskin.se |
Min egen pärla lade jag ut på min hemsida och på Facebook. Flera var intresserade och tillslut så levererades den till en tjej som ska lämna stan och flytta upp till Lappland. Välkommen! Kul att den även fortsättningsvis kommer att tjejköras.
Undra om karlar har försäljningsångest någon gång? Själv tyckte jag att det var vemodigt att sälja denna maskin som fungarat perfekt för mig sedan den var ny. Den har fyllt mina behov att ta mig och hunden upp på våra fjälläventyr utan pulka. Eftersom karlar har något form av köpsug nedlagt i generna så satte jag köpförbud på min respektive fram tills jag bytt skoter. Nu var det min tur!
Under ett par års tid har jag funderat på vad jag skulle kunna byta till men har inte hittat något som passar mig bättre. I våras provade jag vid ett par tillfällen några väl använda 49:or. Jag kände mig snabbt hemma och hittade flera fördelar. När vi dessutom i somras ramlade på en Brännan Flex till priset för bara underredet kände jag att det kanske skulle kunna bli ett byte.
![]() |
| Bild från www.brannapulkan.nu |
...och kvinna som jag är så passar ju pulkan riktigt bra ihop med skotern färgmässigt. Nu måste jag ju nästan hitta några nya skoterkläder också...och kanske även en hjälm (obs svart, vit eller svartvit) ;-)
Fram tills nya skotern behagar anlända får jag hålla tillgodo med att dela på makens smala barnskoter. (Uttalande med risk för att jag inte får låna den mer...host host)




Ja tyvärr så har folk olika uppfattningar av vad som är bra skick när det gäller skotrar, bilar m.m. Om en skoter har en spricka i huven så kan en del tycka det är helt ok men för jag som är perfektionist så har det en enorm betydelse. Har själv råkat ut för samma sak som du skriver om flera ggr och jag har därför fått för vana nu att berätta för säljaren innan man åker och tittar på grejen att jag är riktigt noga och nöjer mig inte med vad som helst..:-) Bränsle pengar tillbaka om dom inte berättat allt om maskinen..
SvaraRaderaLycka till...
Det där med bränslepengar var ett bra argument att ta med sig. Något krav är väl dock svårt att ställa. Vi frågade om det fanns något vi behövde veta om skotern, om skick, skavanker, skador osv. När fick till svar "mycket bra" på alla punkter så kan man ju inte göra annat än att tro på människan. Ja, jag lär om inte annat vara ännu tuffare nästa gång. Snart kommer väl ingen att vilja sälja till kritiska och kräsna glesbygdstjejen :-)
RaderaTrist med lång resa och komma hem utan skoter!
SvaraRaderaVerkligen!
Radera...och utan är jag fortfarade. Ångrar nästan att jag sålde.
Det blir väl inte annat än att jag får krypa till korset och köpa en Ace eller splångny.