Ombyte förnöjer

Så var man skoterlös dåra...

Detta blir ett inlägg som jag inte tror får så många att vifta med intresseflagga, men turligt nog är det min blogg och här får jag ju skriva vad jag vill :-) Du som inte är skoterintresserad kan sluta läsa här.

Tanken var väl att jag redan nu skulle ha mitt nya vrålåk här på gården, men den inte helt ärliga Jokkmokksbon trodde nog att vi skulle vara helt blinda. Vi drog iväg hela familjen en onsdag em/kväll för att köpa en Ranger 49 -12 i nyskick. Priset, skick och allt det där var redan diskuterat så självklart hade vi med oss släpvagnen.

Väl framme så behagade mannen ifråga inte ens vara hemma utan frun fick göra så gott hon kunde. Elstarten fungerade inte för det första och sedan var det lite här och lite där som gav en annan känsla än vad bilderna och orden gett oss innan. När vi sedan kollade lite närmare så var hela noskonan intryckt och ena a-armen krokig. Det visade sig att skotern var sned och frun hade ingen aaa-ning om vad som kan ha hänt.

Så då var det bara att stoppa in båda barnen i bilen igen, pausa på ett pizzahak och styra kosan hemåt. Surt! Inte nog med det. Även föret var surt. Väderomslag till plusgrader med hällande regn på snöbelagd och kall vägbana innebar blixthalka och en maxhastighet på 40 km/h. Långsamt! Väl åter i Västerbotten så mötte vi åtminstone sandade vägar. Pjuh!

Bild från www.stenmarksmaskin.se

Nu letar jag efter en 49:a E-Tec årsmodell -11 eller helst -12 som inte gått i renskogen och inte heller mer än ca 300 mil. Vet du om någon, hör av dig. Jag är intresserad!

Min egen pärla lade jag ut på min hemsida och på Facebook. Flera var intresserade och tillslut så levererades den till en tjej som ska lämna stan och flytta upp till Lappland. Välkommen! Kul att den även fortsättningsvis kommer att tjejköras.

Undra om karlar har försäljningsångest någon gång? Själv tyckte jag att det var vemodigt att sälja denna maskin som fungarat perfekt för mig sedan den var ny. Den har fyllt mina behov att ta mig och hunden upp på våra fjälläventyr utan pulka. Eftersom karlar har något form av köpsug nedlagt i generna så satte jag köpförbud på min respektive fram tills jag bytt skoter. Nu var det min tur!

Under ett par års tid har jag funderat på vad jag skulle kunna byta till men har inte hittat något som passar mig bättre. I våras provade jag vid ett par tillfällen några väl använda 49:or. Jag kände mig snabbt hemma och hittade flera fördelar. När vi dessutom i somras ramlade på en Brännan Flex till priset för bara underredet kände jag att det kanske skulle kunna bli ett byte.

Bild från www.brannapulkan.nu

...och kvinna som jag är så passar ju pulkan riktigt bra ihop med skotern färgmässigt. Nu måste jag ju nästan hitta några nya skoterkläder också...och kanske även en hjälm (obs svart, vit eller svartvit) ;-)

Fram tills nya skotern behagar anlända får jag hålla tillgodo med att dela på makens smala barnskoter. (Uttalande med risk för att jag inte får låna den mer...host host)

 

Space

Hemma bäst!

Ute vid näten

Borta bra men hemma bäst är till stora delar ett sant uttryck. Dock så krävs det ju att man åker bort lite nu och då för att få den där känslan av hur skönt det är att komma hem. Samtidigt så måste man väl även vara van att vara hemma och trivas med det för att kunna bli hemmakär och känna saknad. Ett ständigt flackande gör nog inte det gamla uttrycket någon större rättvisa.

Efter en lång period i lugna och sköna glesbygden åkte vi ner mot kusten för att som vanligt vara effektiva och göra många flugor på smällen. Vi träffade och myste med gamla och nya delar av familjen, besökte och deltog på utställning för kontinentala stående fågelhundar, rasade av oss överskottsenergi på Leos samtidigt som pappa och "bröderna brothers" hade grabbkväll. En förkylning på det så var hela familjen mer än nöjd och har socialiserat sig tillräckligt för minst en vecka framåt i tiden.

Trevligt hade vi men oj så skönt det var att komma hem! Äntligen blev det lungt, tyst med ren luft och mark vit av snö. Hundar och ungar fick sträcka ut på Vindelälvens klara is. Att vara ute i sådan härlig och vidsträckt natur brukar jag likna vid att dricka friskt, kallt och gott vatten när man är riktigt törstig. Det ger mig samma tillredsställelse och det är därför som jag också älskar att vistas i fjällen.

 

Storebror hjälper gärna farbrodern att vitja näten

Dotter tv och mor th

Skäggtroll i motljus och lätt snöfall

Mammas räserkille

Skriva kommentarer

Ni som besöker denna blogg får väldigt gärna lämna en kommentar. Det är så roligt att läsa och ger så mycket tillbaka till mig. Hoppas du vill ta dig den tiden.

Några av er har hört av er om att detta är lite svårt så av den anledningen kommer här en liten instruktion. Klicka på kommentarslänken som finns längst ner på ett blogginlägg. Se röd ring på bild nedan:

Då kommer nedanstående vy fram. Skriv din kommentar och välj därefter profil. Välj att skriva Namn/Webbadress eller Anonymt, se röd ring på bild nedan:



 



 

När du klickat på Namn/Webbadress så kommer nedanstående ruta fram. Skriv in ditt namn och om du vill även din webbadress (inget måste). Klicka på fortsätt.

 





Efter detta klickar du på "publicera". Då kommer det fram en kod som du ska skriva för att bevisa att du inte är en robot. Det är några bokstäver och en eller flera siffror. Om ni inte kan se vad som står så tryck en eller flera gånger på cirkelpilen (se röd ring på bild nedan) tills ni ser vad ni ska skriva. Klicka därefter på "publicera". Kommentaren är nu skickad till mig och inväntar min granskning innan den publiceras för alla på bloggen. Hör av er till mig om ni inte får det att fungera.

 

Nu inväntar jag en hel bunt av kommentarer :-)



 

Tips

För er som inte är så datavana besökare så kan man klicka på bilderna för att se dem i större format.

Det ska börjas i tid 2

Till storebrors stora glädje gav vitjrundan av mårdfällorna utdelning. Han var så stolt och svingade mården så glatt i svansen att det var svårt att få en skarp bild av den i det skumma ljuset. Detta är vinterns andra mård. Utöver det har viltvårdarna med farbrodern i spetsen "fått" sju nötskrikor, två skator och en varg (host host). Det är väl bäst att dementera det sista viltet så man inte hamnar på någon hatarlista.

Det var ett skämt.


November har inte varit särskilt kall än så länge. Trots det så har vi en dm snö nere på udden och en par tre uppe på höglandet. Ungefär samma mått gäller för isarna här nere och högre upp i nejden. Vi daglediga passade på att ta en tur på några mil med skotern och doppa kroken efter röding. Jag och storebror åkte senare på dagen under tiden lillebror låg i vagnen.

 

Väl på plats så avstod de morgonpigga rödingarna att nappa på vår krok. Farbroden däremot fick några. Det blev en härlig eftermiddag med frisk luft, värmande eld, gott fika och en stor kopp med varm choklad. Storebror fick till sin stora glädje även åka över viken på bobben. Det är inte lätt att få honom att sitta ner och köra rakt fram. Undra vem han fått det ifrån? Pappa kör överallt utom på spåret - upp och ner och hit och dit :-)

Vi hann bara hem, väcka lillebror, byta kläder och packa väskan för att åka ner till tätorten och äta pizza till middag och göra av med den sista energin på badhuset. Jag förstår inte varför vi inte åkt dit tidigare??? Det var en och en halv timmes familjebad med varmare vatten. När jag själv var mellan 9 och 11 år så var jag minst två dagar/vecka på badhuset. Att lära sig umgås med vattnet borde ju vara nyttigt om något, speciellt strandnära som vi bor och med de aktiviteter som vi gillar med både båtar och vårisar.

Storebror som inte badat mer än en handfull gånger i livet fann sig snabbt tillrätta med hjälp av simring, armkuddar och en hundliknande simteknik. Några kallsupar senare var han inte ens rädd för att få vatten i näsan. Lillebror som bara känt på lilla badbaljan hemma tyckte nog först att  hela världen var läskigt fylld med vatten.  Även han tyckte ganska snabbt att det var skoj i badbassängen och bjöd på ljudliga skratt och planskande händer. I duschen fanns hjälpmedel i form av balja, sittstol och hårdskumsmadrass. Superbra för att hjälpa badande småbarnsföräldrar med det praktiska. Mor och far hade minst lika kul så nu har vi bestämt att försöka ta oss ner och bada minst varannan torsdag i vinter. Gissa om hela familjen somnade gott till kvällen? Väldigt rolig och fartfylld dag, men tur att det finns många lugnare dagar emellan :-)

Det ska börjas i tid 1

Normalt brukar jag tycka att november är en månad som jag lika gärna hoppar över - mörk, kall och helt utan roliga aktiviteter. Nu däremot måste jag erkänna att denna månad hittills bjudit på mycket positivt både vad gäller göromål och väder.

Tanken var att vi i mitten på veckan skulle lägga ut nät under isen på Storvindeln. Väl på plats så upptäckte farbrodern att älven uppströms öppnat sig ännu mer sedan sist och det förutspådda blidvädret skulle nog inte bidra till tjockare is. Det behövs bara en stormig dag för att älven ska riva nedströms även om vi har is hos oss. Vi sköt upp det hela till senare.



Två viltvårdare med en kälke full med fällor

Storebror som älskar att följa med farbrodern på hans vildmarksäventyr hängde gärna med på den omprioriterade men i allra högsta grad nödvändiga vlitvården i form av mårdfällor. Själv följde jag endast med och satte ut första fällan. De andra två kämparna satte ut ett tiotal ytterligare under en liten tur på tre timmar.


 

Lockbete denna gång var en bit lever

 



   

Utsatt och gillrad

Eftersom det alltid är mycket att stå i som småbarnsförälder i glesbygden så gillar jag att "göra flera flugor på smällen". När jag liks körde några kilometer med skotern fick unga energifyllda vorstehn Alfa följa med och springa av sig lite på den lättsprungna isen. Det såg härligt ut!





Den äldre vorstehn Gira fick spara sin energi till nästa dags korta jakttur. Det blir bara ett kort tvåtimmars pass medan lillebror sover gott. Det skarpa skarföret gör också att det ganska snabbt ömmar i tassarna. Det är lite svårjagat och de fåglar som fortfarande sitter på marken lyfter gärna i god tid. Oavsett var de sitter så hittar Gira dem och en och annan lyckas inte undkomma min vinglande gevärspipa :-)

Men snart så har vi gjort bort skogsjakten för detta år. Sedan väntar den härliga vårjakten på fjället efter ripa. Längar!

 

Pyssel i glesbygdsskogen

Storerbror som tidigare inte gillat att se på tv har nu fått aningens blodad tand på alla barnprogram som finns. Detta tycker mamma är helt ok eftersom hon ostört får ägna sig åt en timmes bäbismys med lillebror på mornarna.

En klar favorit är svt:s pysselskogen.

"Jag vill göra ekorrar" sa storebror en dag. Ekorrar? sa jag frågande. "Ja, av pinnar, som de gör på tv" Jag försökte leta rätt på avsnittet på svt-play för att förstå vad han menade, men hittade inget om ekorrar. "Du får väl visa mamma hur vi ska göra då" sa jag.

Sagt och gjort så begav vi oss ut i skogen och letade efter material som vi skulle behöva. Det blev pinnar, stenar, mossa och lav. Detta tippade vi ut på golvet i garaget och lät insperationen flöda. Storebror tog direkt tag i sågen och fixade en massa småpinnar. "Ekorre av småpinnar...ok?" tänkte jag kritiskt. Men jag lät honom hålla på.

Även om jag inte trodde på att vi skulle kunna knåpa ihop något som liknade ekorrar så växte det fram två små söta figurer bestående av stenar och avsågade pinnar. Limpistolen var läskigt varm och lite kletig, men väldigt rolig att hålla på med.

Här nedan ser ni skansnässkogens pysselresultat. Jag tror till och med att vi fick dem att likna ekorrar.

Visst blev de fina?! Detta gav mersmak. Vi lär pyssla fler gånger.